Semaglutide vs Tesamorelin

Kort svar: vilken passar för vad?

Välj Semaglutide om målet är viktnedgång och aptitkontroll via GLP-1-systemet. Välj Tesamorelin om fokus ligger på visceralt bukfett och kroppens egen tillväxthormonfrisättning genom GHRH-vägen. Båda har kliniskt underlag på människa men är godkända för olika saker — Semaglutide mot övervikt och diabetes, Tesamorelin mot HIV-associerad lipodystrofi.

Semaglutide och Tesamorelin sida vid sida

Semaglutide är billigast per milligram — skillnaden är cirka 29 %. Men pris per mg säger inte allt: Semaglutide tas 1× vecka medan Tesamorelin tas 1× dag, vilket avgör hur länge en vial räcker.

Semaglutide — vad den är och hur den verkar

Semaglutide är en GLP-1-receptoragonist med hög strukturell likhet till kroppens eget GLP-1. Genom att aktivera GLP-1-receptorn påverkar den mättnadssignaler, magsäckens tömningshastighet och blodsockerreglering, vilket sammantaget dämpar aptiten. Läkemedlet är godkänt och brett studerat på människa — under namnen Ozempic och Wegovy — bland annat i prövningsprogrammet STEP för övervikt och SUSTAIN för typ 2-diabetes.

Det ges som subkutan injektion en gång i veckan. Här levereras det som förfylld penna, vilket gör dosjusteringen enkel utan egen uträkning. Mer om verkningssätt och forskningsläge finns i vår Semaglutide-guide, och exakta doser och upptrappning i doseringsguiden.

Effekten på aptiten kommer alltså inte från en enda mekanism utan från flera samverkande: långsammare magsäckstömning, starkare mättnadssignaler i hjärnan och jämnare blodsocker. Den långa halveringstiden är skälet till att en injektion i veckan räcker, och till att dosen trappas upp stegvis i början för att magen ska hinna vänja sig.

Tesamorelin — vad den är och hur den verkar

Tesamorelin är en analog av tillväxthormonfrisättande hormon (GHRH). I stället för att tillföra tillväxthormon direkt stimulerar den hypofysen att frisätta kroppens eget, i en mer fysiologisk och pulsartad rytm. Den är godkänd av FDA under namnet Egrifta för behandling av HIV-associerad lipodystrofi, där den studerats för att minska visceralt bukfett — det djupare fettet runt bukorganen.

Tesamorelin ges som daglig subkutan injektion, ofta på kvällen för att följa den naturliga frisättningen under sömnen. Läs mer i vår Tesamorelin-guide. De två preparaten möts i frågor om kroppssammansättning men verkar via helt olika system — inkretinsystemet respektive tillväxthormonaxeln.

Att peptiden stimulerar kroppens egen frisättning i stället för att tillföra hormon utifrån är själva poängen: rytmen liknar då mer den naturliga, pulsartade utsöndringen. I den godkända användningen är målet specifikt det viscerala bukfettet, inte allmän viktnedgång — det är en viktig skillnad mot GLP-1-preparaten, som i första hand dämpar aptiten.

Verkningsväg och studieläge i korthet

Här är den avgörande skillnaden att de två preparaten är godkända för olika saker. Semaglutide är brett studerad och registrerad mot övervikt och typ 2-diabetes, medan Tesamorelin är godkänd i den smalare indikationen HIV-associerad lipodystrofi. Båda har alltså kliniskt underlag på människa, men på skilda områden — det gör dem svåra att ställa mot varandra som om de vore utbytbara.

När passar den ena — och när den andra?

Välj Semaglutide när

Målet är viktnedgång och du vill dämpa aptiten via GLP-1-systemet, med en injektion i veckan och en förfylld penna som slipper egen dosberäkning. Den förfyllda pennan gör att du slipper blanda pulver och räkna om enheter, vilket sänker tröskeln för den som är ny. Vill du väga den mot en dubbelverkande GIP/GLP-1-agonist finns vår jämförelse Semaglutide vs Tirzepatide.

Välj Tesamorelin när

Fokus ligger på visceralt bukfett och du vill arbeta via kroppens egen tillväxthormonfrisättning snarare än via aptit, och du accepterar en daglig injektion. En daglig injektion kräver mer rutin, men ger också en jämnare tillförsel över kuren. Bakgrund om tillväxthormonaxeln finns i vår genomgång av tillväxthormon och GH-frisättande peptider.

Så tolkar du jämförelsen

Skillnaden i doseringstakt är stor: Semaglutide tas en gång i veckan, Tesamorelin varje dag. Det påverkar både hur en vial räcker och hur mycket planering en kur kräver. Väg därför ihop dos, frekvens och kurlängd i tabellen ovan snarare än att bara jämföra pris per milligram. Och utgå från målet först — aptit och vikt via GLP-1, eller visceralt bukfett via tillväxthormonaxeln — eftersom preparaten angriper kroppen på helt olika sätt.

Kan man kombinera dem?

Det finns ingen färdig stack med kombinationen hos oss. Peptider med olika mekanism kombineras ofta i protokoll, men introducera en i taget så att du kan avgöra vad som gör vad.

Se guiden om stacking för hur kombinationer sätts ihop.

Köp

Vanliga frågor

Vad är skillnaden på Semaglutide och Tesamorelin?

Semaglutide är en GLP-1-agonist som dämpar aptiten och används mot övervikt och diabetes, medan Tesamorelin är en GHRH-analog som stimulerar egen tillväxthormonfrisättning och studerats för visceralt bukfett. De doseras olika: Semaglutide 0.25 mg en gång i veckan, Tesamorelin 1 mg en gång om dagen.

Vilken har starkast forskningsstöd?

Båda är prövade på människa. Semaglutide är godkänd och brett studerad mot övervikt och typ 2-diabetes, till exempel i STEP-programmet. Tesamorelin är FDA-godkänd som Egrifta för HIV-associerad lipodystrofi. De är alltså godkända för olika ändamål.

Vilken är billigast per milligram?

Semaglutide kostar minst per milligram — 170 kr mot 240 kr för Tesamorelin.

Kan man använda båda samtidigt?

Det finns ingen färdig stack med kombinationen hos oss. Introducera en i taget om du vill prova båda, så att du kan avgöra vilken som gör vad.

Läs vidare