Står du mellan MOTS-c och Tesamorelin? De påverkar kroppsvikt och ämnesomsättning från var sitt håll — den ena via mitokondriens energiväg, den andra via tillväxthormonaxeln. Här är skillnaderna i verkningsväg, studieläge, dosering och pris — och vad som avgör valet.
Välj MOTS-c om målet är energi, uthållighet och metabolism på cellnivå — den aktiverar AMPK ungefär som fysisk träning, men vilar mest på djurdata. Välj Tesamorelin om intresset gäller visceralt bukfett via tillväxthormon; det är den enda av de två som är ett godkänt läkemedel för människa (Egrifta), här sålt för forskningsändamål. MOTS-c är billigast per milligram.
MOTS-c är en mitokondrie-deriverad peptid på 16 aminosyror, ovanligt nog kodad inuti mitokondriens eget genom (genen för 12S rRNA) i stället för i cellkärnan. Den bäst beskrivna verkan är aktivering av AMPK, cellens metaboliska huvudbrytare — samma signalväg som slås på av fysisk träning — vilket är skälet till att den ofta kallas en exercise mimetic.
I djur- och cellstudier kopplas MOTS-c till förbättrad insulinkänslighet, ökat glukosupptag i muskel och en träningshärmande metabolisk profil. Underlaget är övervägande prekliniskt, och nivåerna beskrivs sjunka med åldern. Den hör ihop med besläktade mitokondriella peptider som SS-31. Vill du gå djupare finns den fördjupade guiden om MOTS-c och de exakta talen i doseringsguiden. Hos oss doseras den subkutant.
Ett mer förvånande fynd är att MOTS-c under metabolisk stress beskrivs kunna förflytta sig till cellkärnan och där påverka uttrycket av gener kopplade till metabolism och antioxidativt försvar — en direkt signal från mitokondrie till kärna. Det placerar peptiden bland mitokondriella signalmolekyler snarare än bland klassiska prestationshöjare, och förklarar varför den nästan alltid diskuteras i metabola sammanhang.
Tesamorelin är en syntetisk analog av tillväxthormonfrisättande hormon (GHRH). I stället för att tillföra tillväxthormon utifrån stimulerar den hypofysen att frisätta kroppens eget GH, som i sin tur höjer IGF-1. Den mest etablerade användningen gäller visceralt bukfett — det djupa fettet runt bukorganen — där tesamorelin marknadsförs som Egrifta och är godkänt av amerikanska FDA för HIV-associerad lipodystrofi.
Det gör tesamorelin till ett ovanligt inslag i sortimentet: en substans med genuint humant studieunderlag och ett läkemedelsgodkännande i ryggen, till skillnad från de flesta forskningspeptider. Hos oss säljs den ändå för forskningsändamål och är inte godkänd av Läkemedelsverket eller EMA. De praktiska talen finns i doseringsguiden och en genomgång i den fördjupade guiden om Tesamorelin.
Eftersom tesamorelin arbetar via tillväxthormonaxeln doseras den dagligen, och effekten byggs upp över en längre period än en typisk MOTS-c-kur. Att den verkar genom kroppens egen GH-frisättning snarare än genom tillförd GH är också skälet till att den beskrivs som mer fysiologisk än att spruta tillväxthormon direkt. Den doseras subkutant på kvällen.
| MOTS-c | Tesamorelin | |
|---|---|---|
| Kategori | Recovery | HGH |
| Verkningsväg | Mitokondriell peptid som aktiverar AMPK | GHRH-analog som frisätter kroppseget GH |
| Studieläge | Djur- och cellstudier | Human; godkänt läkemedel (Egrifta) |
| Användningsområde | Energi, metabolism, uthållighet | Visceralt bukfett |
| Vanlig dos | 5 mg / vecka | 1 mg / dag |
| Frekvens | 2× vecka | 1× dag |
| Kurlängd | 6 veckor | 12 veckor |
| Administrering | SubQ | SubQ kväll |
| Vial | 10mg | 5mg |
| Pris | 1099 kr | 1199 kr |
| Pris per mg | 110 kr | 240 kr |
MOTS-c är billigast per milligram — skillnaden är cirka 54 %. Priset per milligram är dock inte hela bilden: MOTS-c tas ett par gånger i veckan medan Tesamorelin doseras dagligen och körs som en betydligt längre kur, vilket avgör hur länge en vial räcker.
MOTS-c passar den som är ute efter energi, uthållighet och metabolisk funktion och tilltalas av tanken på en träningshärmande AMPK-aktivering. Den doseras sällan — ett par gånger i veckan — men vilar mest på prekliniska data, så förväntningarna bör hållas i schack.
Tesamorelin passar den vars mål specifikt är visceralt bukfett via tillväxthormonaxeln, och som värdesätter att substansen har omfattande humant underlag och ett läkemedelsgodkännande bakom sig. Den doseras dagligen på kvällen, körs som en längre kur och är dyrast per milligram.
Båda substanserna säljs hos oss som forskningspeptider med batch-specifikt analyscertifikat (COA) och HPLC-verifierad renhet. Här är skillnaden i forskningsstatus tydlig: MOTS-c bygger i första hand på djur- och cellstudier, medan tesamorelin har ett brett humant underlag och till och med ett godkännande som Egrifta i USA. Att en substans är godkänd på en marknad betyder ändå inte att den är godkänd här — hos oss säljs båda för forskningsändamål och är inte godkända läkemedel av Läkemedelsverket eller EMA, och inget av innehållet är medicinsk rådgivning.
Det finns ingen färdig stack med kombinationen hos oss. Peptider med olika verkningsväg kombineras ofta i protokoll, men principen är att introducera en i taget så att du kan avläsa hur var och en fungerar. Se guiden om stacking för hur kombinationer sätts ihop.
MOTS-c är en mitokondriell peptid på 16 aminosyror som aktiverar AMPK — samma energiväg som fysisk träning — och studeras för energi, metabolism och uthållighet, mest i djurmodeller. Tesamorelin är en GHRH-analog som får kroppen att frisätta eget tillväxthormon och är främst studerad för att minska visceralt bukfett; den är godkänd som Egrifta i USA. De doseras också olika — MOTS-c 5 mg per vecka mot Tesamorelin 1 mg per dag.
MOTS-c kostar minst per milligram — 110 kr mot 240 kr.
Det finns ingen färdig stack med kombinationen hos oss. Vill du prova båda är principen att introducera en peptid i taget så att effekten av var och en går att avläsa.
Tesamorelin är godkänt av amerikanska FDA som Egrifta för HIV-associerad lipodystrofi och verkar genom att stimulera kroppens egen frisättning av tillväxthormon. Hos oss säljs den dock för forskningsändamål och är inte godkänd av Läkemedelsverket eller EMA. MOTS-c är däremot inte ett läkemedel utan studeras främst prekliniskt.
Informationen avser forskningsändamål och utgör inte medicinsk rådgivning.
